0 Läs mer >>


Jag hittade mig själv

0 Läs mer >>
Det har ju alltid varit du och jag. Bästa kompisar. Varje gång jag kommit in genom dörren har jag kramat dig, du har skrattat och kallat mig lillflickan. Hur gammal jag än blivit har jag alltid varit din lillflicka. 
Jag kommer ihåg när jag precis börjat tappa tänderna. Hur jag la dem under kudden, och hur du trollade dit en femma. Jag visste att det var du, för när jag sov hemma fick jag alltid en tia. Men jag tyckte mycket mer om den där femman. Den var större, silver var finare, och den kom från mormor. 
Dina händer, som var så lika mina. Jag vill alltid komma ihåg hur det kändes att hålla i dem. 
Jag tror inte att jag förstått det än. Inte helt. Att komma hem och du inte är där. 
Du ska finnas när jag kommer hem, jag ska kunna komma in och prata lite. Du ska bjuda mig på tjugo olika bullar och försöka få mig att äta fast jag säger att jag nyss ätit. Vi ska sätta oss och spela kort, du ska vinna, vi ska skratta. 
Du ska finnas. 

Och det gör du väl egentligen. Jag tror det, bara inte riktigt på samma sätt. ❤️


Hej då mumun ❤️