Jag finns här.

Han tittar på mig när han vaknar. Sätter sig upp och ser på mig. 
"Du är så fin." 
Bara så. Men jag ser på hela honom hur han menar det, och det går rätt in i hjärtat. 
Jag tjatar ofta om min träning, om vad jag vill uppnå. Jag är nöjd med hur långt jag har kommit, men jag mår bra av att träna och av att sätta nya mål. Idag tittar han på mig. Det är precis innan han ska gå till skolan, jag står och gör frukost och pratar om min löpning.
"Jag kommer hjälpa dig om du vill gå ner. Jag kommer hjälpa dig om du vill gå upp. Eller hjälpa dig... jag finns här vad du än vill göra, men du behöver egentligen inte göra någonting." 
Så kysser han- och håller om mig och får mig att känna mig fantastisk. 
 

Kommentera här: