1 Läs mer >>
Sitter och försöker plugga såhär mitt i natten. 
Jag har en Jolt, jag har musik och jag har biblioteksväsentet. Det ÄR intressant, men det är jobbigt när jag inte hittar svaret på alla frågor och inte heller förstår alla frågor. Tentan på onsdag har inga lysande framtidsutsikter... 
Men, men det får gå som det går helt enkelt.  
 
Blir inget Stockholm och inget Dalarna för mig nästa helg heller, eftersom jag inte vet när jag får mina csn-pengar. 
Och ärligt talat kanske jag behöver vila upp mig lite och ha några dagar där jag bara inte gör någonting. Har stressat som en tok de senaste dagarna, och har sömnbrist som en galning. 
 
Nej nu kör vi några frågor till innan sängen. 
Diciplin Linnéa. Diciplin. 
 
Puss 
 
Hej älskling jag saknar dig. 

Självdisciplinen på t...

0 Läs mer >>
Börjar dagen med att dels se att jag har fått in lön, vilket är underbart, och dels inse att jag inte fått in CSN vilket inte är lika underbart. Tydligen hade jag glömt att skriva under ett papper och skicka tillbaka in, men efter att ha stått i telefonkö med 80 andra personer så skulle de skicka ett nytt papper idag. 
Inte bästa starten på morgonen kanske. Nu ska jag ut på en springrunda och se vad det ger. Skulle egentligen in till skolan på pluggmöte idag, men kan bli för stressigt nu så får nog åka in när jag är klar och sen sätta mig och plugga själv. Det går det också! 
puss
 
Världens bästa Erik skickade en kram till mig häromdagen, kände att den behövdes idag. 
<3
 

Godmorgon världen!

0 Läs mer >>
I dag har jag träffat mannen vars musik sedan jag var 12 år följt, tröstat och skapat en trygghet. 
Vars texter funnits där och förklarat och förstått när livet har varit förvirrat. 
Jag har lyssnat på hans låtar genom gråt och skratt, stress, lugn och lycka. Höst, vinter, vår och sommar. 
Lars Winnerbäck. 
Jag tänker inte försöka gå in på hur det kändes, för det går inte. Jag skakade, han fick ett brev, han såg på mig och log när han sjöng, vi skrattade när vi pratade, och det var över på 2 minuter. 
Kanske ingen stor grej tänker ni. "Vafan, det var bara en skivsignering?" 
Ja, men det var stort. För mig. Även om vi inte sa så mycket för att jag knappt fick fram ett vettigt ord. 
Jag har velat träffa honom i 7 år och nu har jag gjort det. 
Jag har också köpt två skivor, jag gick hemifrån med 1 och kom tillbaka med 4, haha. Så kan det gå. 
 

Tack Lars. Tack för din röst och din musik.
Tack för dina ord, för förståelsen för livet. Ibland vet jag inte vad jag skulle göra utan den.
 


 
 
 

Min fina Lasse.

1 Läs mer >>
 
 

Bilder till tavelförs...

1 Läs mer >>
Jorden fortsätter sin bana. Fortsätter runt solen, som alltid. 
Det är tryggt att minnas och tänka på när livet förändras och man känner sig vilsen och förvirrad. 
 
Det har hänt mycket i livet.
Jag har börjat högskola, fått nya vänner, varit nervös, förvirrad, orolig, haft riktigt roligt, varit glad, och ännu är det bara början.
Höstoron, ångesten har infunnit sig. Jag har börjat förstå att detta är något jag måste vänja mig vid varje år, och arbeta med. För jag älskar hösten. Djupet, färgerna, mörkret. Men jag blir orolig, tänker, blir rädd att alla ska lämna mig. Att allt hänger på mig.
Livet, döden, världen, kärlek, människor, framtiden, minnen. Allt snurrar i mitt huvud.
Skulle jag klara mig om jag blev ensam? 
Varför skulle jag bli det? 
Hänger alla mina relationer med andra människor bara på mig? 
Försvinner alla om man inte pratar på ett tag? 
Finns de för mig lika mycket som jag finns för dem? Förlåter de lika mycket som jag skulle förlåta för dem? 
 
Tänker jag för mycket? 
 
Ibland känns det som att jag befinner mig ett lager under alla andra. 
De som lever på det översta lagret är mer lättsamma. De kan leva i nuet, njuta av livet och inte bekymmra sig över morgondagen. 
Ibland kan jag känna det lagret. Nudda vid det. 
Men oftast ligger jag djupare. 
I stället för att vara lättsam och obekymrad tänker jag på konsekvenser, meningen med det vi gör. 
Vad är meningen att jag ska göra? 
Varför gjorde jag inte så i stället? 
Hur tänker den personen, hur känner den? 
Kan jag rädda alla i hela världen? 
 
Jag försöker säga till mig själv att det behövs människor som jag också. 
Som tänker mycket, som funderar, filosoferar, bryr sig och undrar. Och visst, det gör det, det vet jag. Ofta är jag också glad för att vara sådan, men ibland kommer jag lite för djupt ner. Det blir lite för tungt. 
Då behöver jag komma upp till ytan och ta några andetag från det översta lagret. 
Sådana stunder är det kämpigt att ta sig dit upp, som att simma i sirap med kläderna på. 
Men jag har lärt mig hur man gör, lärt mig att ta mig upp. 
 
Ibland springer jag, ibland skriver jag. 
Ibland ringer jag en vän för att höra dess röst och veta att den finns kvar. 
Sådana saker hjälper mig att simma, och jag får de nödvändiga andetagen. 
Musik hjälper också. 
Den är min vän i hösten, och håller mig i handen vart jag går. 
Nu ska den och jag ut och springa bland de färgglada löven. 
Vi ska hylla livet, alla delar av det. 

Puss 


Ibland behöver tankar...