Tänk att om 6 dagar då tar jag studenten. 

Då är det jag som springer runt där i vit klänning (om jag hinner hitta någon), lite smålullig och lycklig tillsammans med mina vänner och firar att jag överlevt gymnasiet. 

För överlevt kan jag faktiskt kalla det, i alla fall vissa perioder. 

 

Det har varit ångest, ångest, ångest, tankar, gräl, vänskaps problem, gråt och stress. Men framför allt har det varit oändligt mycket kärlek, och det är det som har fått mig att orka de dagarna jag bara har velat kura ihop mig som en boll under ett täcke. Jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan alla fina människor. 

De här tre åren har på många sätt varit de värsta i mitt liv, jag tror aldrig att jag upplevt så mycket smärta.

Men de har på samma gång varit tre av de absolut bästa. Jag har träffat människor jag kommer hålla fast vid livet ut, jag har blivit otroligt mycket starkare i mig själv och utvecklat mig till den personen jag alltid velat vara. Jag har lärt mig väldigt mycket, skrattat, kramats, utvecklats och skapat kontakter.

Så det ändå med ett styng i hjärtat som jag kommer springa nerför trappan på fredag, för det betyder avslutet på de här tre åren, men jag hoppas att det också betyder början på något väldigt, väldigt bra!

 

Så ja Betnér, jag kommer fira som FAN på fredag!