Att älska - tankar och funderingar
Ibland gör det ont, så ont att du bara vill öppna bröstet och riva ut hjärtat.
Ibland är det kittlande, kvittrande lycka.
Ibland när insikten når oss, insikten om vad älska är- hur stort det är, kan det kännas som att man som människa inte räcker till för att innehålla en sådan känsla inom sig. Det känns som att alla försök till att visa sin kärlek för den man älskar är otillräckliga, och det enda man kan göra är att se in i dennes ögon och hoppas att ens egna avspeglar hjärtat.
Ibland kan det vara så att det inte känns, det är då vi bara vet. Vi bara vet att vi älskar personen.
Ibland kan det också vara hat. Att älska kan också vara att hata.
Och ibland säger människor att "nej, jag älskar inte dig längre" men jag tror att de har fel.
Jag tror att om man verkligen, från djupet, älskar någon, så försvinner aldrig den känslan. Gör den det var den aldrig där riktigt från början.
Och det jobbigaste med att älska någon, det är att du gör det oberoende vad denne gör mot dig. Du kan hata personen, men kärleken kommer att finnas kvar i hatet.