Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor
Och som mest.
Vi människor får gärna våra liv att verka så otroligt komplicerade genom att förvirra oss i en massa tankar som bara krånglar till saker. Tänk om vi i stället bara kunna acceptera att det är som det är och inte fundera och oroa oss så mycket för allt annat.
Bara leva. Just här, just nu. Det kan ju inte vara så svårt egentligen? Eller?
Vi gjorde ju alltid så när vi var små. De största problemen var de som var här och nu. Vi gav väl fan i vad som skulle hända om en vecka!? Så varför kan vi inte göra så nu också? Visst, vi är äldre och vi har mer ansvar, och det har väl sina fördelar med långsiktig planering, det är inte det jag menar. Men vi fördjupar oss ofta i vad som kommer att hända. Väntar och längtar, och glömmer vad vi är med om här och nu. Sedan att man måste planera in läkarbesök, läxor och så vidare det är en annan sak. När man har skrivit in det där provet i kalendern så går vi ofta och oroar oss för hur det kommer gå på provet. Vi kan inte bara släppa det. "Provet är inte förän nästa vecka, jag har tid att plugga och det är onödigt att bli orolig innan jag ens sett på provet!" varför tänker man inte så?
Börjat fundera eftersom att jag måste träna på att "leva här och nu" för att inte stressa lika mycket som jag gör. Det är väldigt svårt. Speciellt när man går i skolan och de hela tiden vill få en att tänka och fundera över framtiden. Jag vet inte vad jag vill jobba med resten av mitt liv nu!? Ska jag behöva veta det redan när jag är 15 och ska välja gymnasium? Och nu när jag väl har valt ska man fortsätta välja och tänka frammåt.
Jag vill ta dagen som den kommer. Jag får se vad jag vill jobba med. Jag valde att gå media för att jag är intresserad och för att det är roligt, inte för att jag visste att jag ville ha arbete inom det.
Just här just nu.
Så nu har jag luftat lite tankar.
Nu ska jag skriva klart svenska rapporten och inte oroa mig för mitt muntliga på torsdag, eller mattelektionen nu snart.
Ut och fota vill jag!
puss