Just nu vill jag bara krypa under täcket och stanna där. 

Jag vill inte träffa en människa och inte ha tusen saker och göra vilket är läget just nu. Jag vill hem. 

Jag vill gå på högstadiet och vara överengagerad i allt som finns, springa runt och skrika i korridoren på My och Alexx. Jag vill längta ut i stora världen, och jag vill sucka över att det är flera år kvar. 

Nu är det inte flera år kvar. Det är några månader till den stora världen, och jag vet inte om jag är redo. 

Tänk om jag står där dagen efter studenten, med en bakfylla och en ölspilld klänning, och så kommer världen och bitchslapar mig i ansiktet. Överraskar mig, välter mig. Kan man bli redo för det? 

Jag vet inte, men jag ska försöka, och jag ska börja med att klara av svenska provet i morgon bitti. 

Puss