Snön singlar ner och jag sitter bakom en ruta glas och ser ut. 

Lasse spelar i bakgrunden. Hans röst sjunger om vanliga saker, mänskliga saker. Sådant som alla varit med om. Kanske är det därför så många lyssnar på honom? Det får en att känna sig mindre ensam. 

Men jag känner mig inte ensam. Jag är lugn och glad. 

Vaknade upp med Andreas och låg kvar i sängen och såg på när han gick upp och klädde på sig och åkte in till stan. 

Vi var på bio igår och såg den nya trollkarlen från Oz filmen. Jag älskade den boken när jag var liten, och den gamla filmen, så det blev en glad överraskning när det visade sig att det var en film som skulle vara före den gamla filmen. Den var riktigt bra, och det var supermysigt! 

 

Nu är det lite senare och jag sitter i skolan och hatar photoshop. Ingenting blir som jag vill, men förhoppningsvis så löser det sig. 

 

Puss