Fan vad jag hatar att vara så känslomässigt fucked up, men den här gången hoppas jag att det håller i sig. Jag tror att jag kanske faktiskt vet vad jag känner nu. Det är skönt, det känns bra. Men jag ska inte säga något än, jag väntar lite till. Måste bli säker, och kanske känna lite till. Det är dumt egentligen, så jag får skylla mig själv om jag inte hinner, men så kan det vara. Jag måste få känna ifred nu ett tag, och ha det där tålamodet som jag inte äger och hoppas på att du väntar in mig. 

Ja och en sak till, jag saknar dig. Du vet, du får mig att må bra. Att bli lugn.